Färg och form brukar vara bland de viktigare elementen när en [modernistisk] konstnär argumenterar för skapandet och betydelsebildningen i ett konstverk. Vi har för vana att lita till att dessa aspekter balanserar med varandra och talar samma språk men här är ett lysande exempel på när färgen bär tanken till konventionell gestaltning av företeelsen ”räv” medans formen snarare återger en av de mer traditionella kattgestaltningskonventionerna.

”… färg tillsammans med form har möjlighet att ge associationer och leda oss mot ett innehåll som till viss del kan tänkas stämma överens med en konstnärens möjliga intention. För detta krävs att konstnär och betraktare i någon utsträckning delar en social och kulturell bakgrund, som till exempel den västerländska. Detta är alltså inte universellt eller generellt. Med en förförståelse för konstnärskapet är däremot vår perception inställd på vad vi ska söka i bilden och vi kan komma närmare en kollektiv uppfattning inom en viss grupp som delar denna förförståelse, även för färgens innebörd. Att titta på en specifik färg som bärare av specifik betydelse är oerhört
vanskligt då färger tillskrivits alltför många betydelser och våra egna associationer gör det ännu mera problematiskt. Färg är uppenbarligen högst relativt både som meningsbärare, betydelse och som färg i sig själv i relation till andra färger. […] Kombinationer av färgelement borde bidraga till en betydelse i större grad än enskilda färger när vi söker representation av verkligheten men det är former som generellt sett har auktoritet.”
Mattias Frisk, En studie i rött…, C-uppsats. s.49.